Hej på er! Dagen har rusat iväg och vet inte riktigt vart den tagit vägen. Hunnit med det jag skulle i alla fall så det var ju bra i alla fall. Nu till något helt annat och lite deppigt. Eller inte deppigt men lite trist. Träffade min tränare idag på lunchen för ett möte och ja, jag har liksom inte vägt mig på ett tag (18 månader för att vara exakt) men jag VET om att jag varit riktigt slarvig med maten under en längre tid och JA det har satt sina spår. Tydliga spår. Jag har känt att byxorna börjat strama mer runt höft och lår och jag brukar INTE lägga på mig där utan är mer lönnfet dvs det sätter sig runt magen och så kan jag dölja det ganska bra. Men NU. När kroppen liksom ändrat form så känner jag inte riktigt igen mig. Jag har inga problem med att jag är mullig, jag fyller 45 år, har fött 4 barn (de första tre på fyra år) och jag har bra kondis och är stark. Så några extra kilon på magen har faktiskt inte stört mig nämnvärt. Tills nu. För nu sitter det inte bara på magen längre, utan även krupit ner på röv och ben. Och det är nu jag liksom inte känner igen mig och min kropp, för plötsligt har siluetten eller passformen blivit något helt annat. Blivit något jag inte känner igen eller trivs särskilt bra med om jag ska vara ärlig. 5 extra kilon har smugit sig på. Idag har jag bestämt mig att dessa kilona och några till kanske ska bort till midsommar. Genom träning och skärpning på kost. Hepp! Skorna är Footlight, byxorna Massimo Dutti, tröjan är Mango, diademet är Glitter, väskan är Topshop och brillorna Gucci.
