Jag fick den här frågan på en middag för ett tag sedan: "Hur länge till tänker du blogga?!" (med tonen att det inte var bra nog....Typ klipp dig och skaffa ett jobb...grrrr!!) Först blev jag lite stött, för vem får frågan helt random: Hur länge tänker du vara konsult, säljare, lärare osv. Vissa människor anser inte att bloggare eller som det heter nu influencer faktiskt är ett (riktigt) jobb. Ett jobb där vi dessutom kan påverka. På gott och ont. Att jag dessutom är civilekonom, drivit/driver eget och arbetar med olika stiftelser, tar hand om fyra barn samt bloggar - ja det var inget jag ville skriva personen på näsan med....haha! Att människor (nästan alla) faktiskt har många strängar på sin lyra :) Man är inte sin titel. Eller inte jag i alla fall. Alltså, hur långt är ett snöre?! Jag tänker faktiskt fortsätta blogga så länge jag känner att jag kan inspirera er läsare, att jag har något att bidra med i form av att sätta lite guldkant på vardagen, ge er olika stylingtips, visa er mina olika dagens outfit, fota våra dukningar, dela med mig av mina recept, ta med er på våra resor osv. Ni fattar. Att jag under tiden också känner att det är roligt och att jag utvecklas i processen är såklart viktigt. Jag fattar att jag inte räddar världen med mina inlägg men jag kanske gläder nån med ett inlägg och det är good enough! Dessutom har jag ju de bästa läsarna, nämligen ER - ni är enastående! Ett trevligare kommentarsfält finns knappt och jag vet att flera av er dessutom blivit vänner på instagram. Hur härligt är inte det? Att ni kommentarer, trycker gillar, följer min insta, kommer fram på stan - ja, allt det där gör ju bloggandet roligt, inspirerade och meningsfullt. Jag är faktiskt stolt över bloggen, över alla er, över grymma DV, mina samarbetspartners och att jag får möjligheten att arbeta med mina största intressen: mode och människor! Nu ska jag fortsätta se Barncancergalan där min dotter Mathilda ska vara med och sjunga och dansa i sista akten. KRAM
