Jag vet inte hur man börjar ett sånt här inlägg men idag nåddes jag av en fruktansvärd nyhet, en nyhet som grabbade tag hårt om mitt hjärta och gjorde att tårarna började rinna ner för kinderna och har så fortsatt flera gånger under dagen. En kär (blogg)kollega som jag ser som vän, hennes lilla lilla dotter Corinne, söt som socker, har drabbats av leukemi. Fått cancer. Så ofattbart och fruktansvärt på alla sätt och vis, man tänker att det kan liksom inte vara sant, det får inte vara sant. Man kan nog inte föreställa sig vad familjen går igenom i denna situation, känslan att man slungats ner i helvetets avgrund. Det värsta i livet har just hänt. Livet är så skört. Så innerligt skört. Man trevar efter de rätta orden att säga till henne, man famlar liksom i mörkret, vilka ord kan vara tröstande, värmande och stärkande i denna situation? Jag vet inte men Alexia, mina varmaste tankar, krafter, kärlek, pepp går till dig och din familj. Det här kommer ni att fixa och vi finns alla här vid er sida! ALL KÄRLEK till er, nu och för alltid - ni är krigare och kommer komma segrande ur det här!
