Tycker du att det är obehagligt att gå in i ett rum fullt med okända människor? Blir du kallsvettig över tanken att hålla tal eller göra en presentation på jobbet? Är kallprat det svåraste du vet? Lugn, här kommer fem tips som du kan tänka på för att känna dig mer självsäker i olika sociala forum. 1) Kom ihåg du är INTE ensam över att känna så här. Många i samma rum känner likadant på ett eller annat sätt. Fråga dina vänner, kollegor och din familj hur de verkligen känner inför olika sociala situationer så kommer du snabbt få veta att du inte är ensam om de här känslorna. 2) Låt inte otrevliga händelser i ditt förflutna diktera hur din framtid ska vara. Har du varit med om någon situation som gjort dig osäker, bearbeta det så kommer din framtid bli ljusare och enklare. Har du varit med om en obekväm social situation så är det inte satt i sten att nästa och nästa kommer att bli lika obehaglig utan försök bearbeta och gå vidare. Kanske lättare sagt än gjort. Och so what om ditt tal inte rev ner skratt? Du VÅGADE och det gör inte alla. 3) Tänk på att du duger som du är. Vanligt är att man filtrerar bort all positiv feedback man får och bara koncentrerar sig på det negativa. Gör tvärtom! Omfamna din goda kvaliteter, fokusera och lyft fram dem! 4) Var autentisk. Göm dig inte bakom en person/personlighet du önskar vara för du kommer bara bli stressad över att bli "påkommen". Våga vara dig själv. Du ÄR originalet! 5) Få andra att känna sig avslappnade. Ignorerar din inre dialog om hur jobbigt och otäckt det är, var inte så kritiskt mot dig själv och TÄNK på att personen framför dig förmodligen känner samma osäkerhet. Få dem att känna sig avslappnade genom att visa att du är intresserad av dem och helt enkelt var sådan mot dem som du önskade att de var mot dig i samma sociala sammanhang. Avväpna genom att erkänna hur du känner. Här delade jag och Charlotta Flinkenberg ut pris till Kenza på förra Finest Awards och låt mig säga att här var jag så in i helvete (ursäkta) nervös. Ett fullsmockat Café Opera där vi skulle dela ut sista priset dvs många i publiken var redan trötta och fulla och ville bara att festen skulle börja. Allra minst höra på oss. Ljudnivån i lokalen var hög och jag och Charlotta drog lätt upp snittåldern med ca 20 år så alla undrade väl vad vi kärringar gjorde på scen? Hahaha....MEN, jag gjorde det. Inte lika avslappnat och bekvämt som Charlotta som älskar att stå på scen och som typ aldrig gå av....haha. Men jag gjorde det. Punk slut. Just DO it! Ps. Jag peppade mig själv med att nästan alla i lokalen var så unga att jag skulle kunna vara deras mamma. Om jag fått barn väldigt tidigt vill säga men ändå och att prata inför barn har jag inga problem med...haha - What ever works for you!
