När jag var ung tränade jag nästan varje dag, år ut och år in. Från att jag var 7 år till 18 år spelade jag handboll flera dar i veckan och var även handbollstränare under ett par år. Jag hann även med att dansa både jazzdans och hiphop samtidigt som jag satsade på handbollen. Jag älskar att tävla så under hela mitt liv har jag varit aktiv på ett eller annat sätt. Men när jag blev gravid med vårt första barn slutade jag träna. Helt. Hon föddes 2002, nästa barn kom 2004 ( 19 månader emellan dem), vår trea kom 2006 och minstingen 2010. Så under 10 år tränade jag ingenting. Absolut INGENTING. Kom aldrig i form mellan barnen och har haft svårt att helt bli av med "graviditetskilona". Speciellt efter mina två sista barn som kommit med kejsarsnitt. Men vintern 2011 började jag träna med en PT på KLTK. Jag började så smått träna 2 ggr i veckan och sakta men säkert tappade jag centimetrar i midjan men stod relativt stilla på vågen men jag fick tillbaka träningslusten tack vare min tränare Carina. Under våren 2013 tog jag i hand, i ett svagt ögonblick vill jag lova, med en väninna om att springa milen på Lidingöloppet. Den jobbigaste och mest kuperade milen. Jag hade aldrig sprungit mer än 5 km. Så en månad innan loppet i september 2013 började jag träna med Glow by U detoxen. En strikt detox där man utesluter nästan allt. Kaffe, socker, salt, vin, komjölksprodukter, kött, fisk, fågel och alla kolhydrater är bannlysta. Under de här 13 dagarna detox fick jag en energi och ett träningssug som jag inte haft på flera år och som ett resultat gick jag ner 4,4 kg. Vilket är den första viktnedgången på många år. Idag, är resultatet -6 kg sedan februari och jag tränar sedan 6 veckor tillbaka mellan 4-6 pass i veckan. Två med min tränare och resten själv. Jag sticker till gymmet direkt på morgonen när barnen är lämnade i skolan och ibland tränar jag på luncherna. Totalt sett har jag tappat, hör och häpna, 23 cm i midjan sedan den där decemberdagen 2011 och 12-15 cm runt rumpan. Skam den som ger sig för jisses så lång tid det har tagit att bara komma hit där jag är idag. Men nu är jag så sjukt motiverad att nå mitt hemliga mål till min 40 års dag i juni i sommar. Jag har äntligen hittat en träningsmetod som passar mig med en tränare som pushar mig till mitt yttersta men som alltid är omtänksam och fattar när " man nått sin gräns". Den där träningskicken som jag kände när jag var yngre, som jag under mina senaste 10 år förträngt, har kommit tillbaka. Som en god vän som är här för att stanna. Så tack Chris och Ulrika för all inspiration! Chris för att du hjälpt mig hitta mitt träningsdriv igen och Ulrika för du hjälpt mig med att tänka mer hälsosamt kring mat. Gällande kosten så äter jag numera ganska nyttigt i veckorna och som ni vet, ni som följer bloggen så älskar jag att laga mat. På helgerna äter jag och dricker jag det jag vill( nästan) och unnar mig goda och trevliga saker. Det kanske gör att det tar lite längre tid att nå målet men so be it! Bara det är uppnått i juni ;)
